ur balans
Plötsligt idag, den andra juli år 2010 fick jag för mig att jag skulle skriva en rad eller två. Eller rättare sagt, jag fick inte för mig att jag skulle, jag kände att jag behövde. Igår hade jag en otroligt mysig dag med mys med kusinerna och sen mys med min älskade filip. Men något hände där på natten, precis när jag skulle somna. Jag drabbades av världens ångest och krokodiltårarna sprutade. Det är inte alltid lätt att älska någon så mycket. När man väl har någon att älska behöver man inte längre oroa sig för att man aldrig ska hitta någon partner. Däremot skapas en annan oro. En något patetisk oro egentligen, oron över att man inte alltid kommer att vara tillsammans. Jag kände mig så otroligt patetisk där jag låg och grät. Att tänka så ska man inte göra förrän den dagen inträffar, och förhoppningsvis gör den aldrig det. Men det är otroligt jobbigt.
Jag tror att det är hela sommar-och-jobb-grejen som framkallar det. Jobbar båda fem dagar i veckan utan att vara lediga på samma dagar blir det svårt att hitta tid. Jag lider extremt mycket av detta just för tillfället. Jag HATAR det. När man väl kommer till jobbet känns allt helt okej, det är mycket folk och då går det fort som attan under ca fyra timmar, sedan blir det sådär långsamt igen.
Imorse var en sådan ångestfylld jobbstart. Men ganska snabbt började jag tänka på pengar och då kändes det lite lättare. Jag vet att det kommer att kännas värt det när man väl ser pengarna på kontot. Hittills har jag jobbat ca 6 dagar, jag har
tio dagar kvar, sen har jag 17 dagars härlig semester och sedan kommer det antagligen att kännas helt okej att börja jobba igen, för då vet jag att det rör sig om ca två veckor för sedan är sommarsäsongen över på restaurangen. Jag kommer antagligen dock att tala om för mina arbetsgivare att jag är villig att jobba ca två-tre dagar i veckan under hösten, inte alla veckor, men åtminstone under oktober/november.. kanske till och med december. förhoppningsvis kan jag göra det..
tillbaka till ångesten med tidsbrist för de som är viktigast för en. Jag pratade en stund med fantastiska Louise idag och hon sa: Prioritera de relationer som du behöver hålla vid liv. Under de kommande två veckorna kommer jag alltså inte att prioritera min familj, jag ska umgås med dom 14 dagar i sträck på ca 45 kvadratmeter och det får räcka med qualitytime. Jag ska åka till mormor och morfar nästa vecka från torsdag till fredag eller från torsdag till lördag och spendera tid med den sidan av släkten. Jag ska umgås med mina vänner så ofta jag kan, och ta varje tillfälle som det bara går att vara i nyhamn på stenbitsvägen.
Ibland är det jobbigt att få livets alla riktningar att gå ihop. Men jag ska från och med nu ta en dag i sänder, vara ledig när jag är ledig och inte planera och tänka så mycket. Det blir som det blir, och i vilket fall som helst så blir det förhoppningsvis bra.
Nu ska jag gå ner till hamnen med lovisa och träffa albin, very najs!
ciao
Kommentarer
Postat av: Sofia
Åh, Hannah... Jag har inte sett detta förrän nu. Jag blir så ledsen när jag läser att du mår dåligt :( Nu kollar du kanske inte här eftersom att du har en ny blogg men jag ville bara säga att du kan alltid prata med mig om du vill <3
Trackback
